Såg just på text-tv att man ska ta upp den gamla tv-serien Helgonet igen. Det verkar vara tomt på idéer i kulturlivet om man ska gå efter det man ser på tv och film, läser i böcker eller den musik man hör i medierna. Det mesta är bara gamla teman som används om och om igen: filmer som görs i nya versioner eller i oändliga serier som aldrig verkar ta slut, böcker med ungefär samma upplägg från bok till bok, och musik som oftast är urvattnad och utan mening.
Jag tror att det här beror på att de kommersiella krafterna som styr mycket av kulturutbudet är så enormt inriktade på att satsa på säkra kort. De är så rädda för att misslyckas att allt har snävats in i en smal mittfåra utan något som sticker ut. Det jäkliga är att även SVT har gått samma väg. Det är därför som man satsar enorma belopp på melodifestivalen, samtidigt som de riktigt bra dramaproduktioner man tidigare har gjort lyser med sin frånvaro.
Jag är dock helt säker på att det finns massor med goda idéer utanför de vanliga kanalerna, men de dränks effektivt av de stora aktörernas enorma satsningar på de säkra korten. Hollywoodfilmerna marknadsförs stenhårt innan lansering, en ny bok av Camilla Läckberg vräks ut i alla upptänkliga kanaler. Kort sagt: det är inte längre själva varan som måste vara bra för att sälja, det är reklamkampanjen som är viktigast.